Kommunledningsförvaltningen

Jag tog mina första stapplande steg, eller mina första pekfingertangenttryckningar, i den sociala medievärlden så sent som förra året. Motvilligt. Jag var skeptisk. Vad hade jag för intresse av att veta att någon gammal klasskompis, som jag för övrigt aldrig gillat, bakar sockerkaka en torsdag kväll? Någon ska klippa sig. Någon vaknar 5:36 och går till jobbet.  Jag tänkte; skaffa er ett liv. Typ.

Att jag huvudtaget gick med i Facebook var i ett omvärldsbevakande syfte, för att helt enkelt vara med där vår bransch diskuterades. Det kunde vara konkurrenter, samarbetspartners men också egna anställda. I samma veva blev jag också ”vän” med mina barn och insåg ganska fort att jag även här kunde ”omvärldsbevaka”. Man är ju pappa också.

De flesta företag är idag representerade i någon form i sociala medierna. Men inte fullt ut. Oftast handlar det om en kundtjänst light. Man vill absolut inte ha sina anställda där som diskuterar vitt o brett om företaget.

Här i Katrineholms kommun har vi kommit mycket långt i användandet av sociala medier. Det är bloggar, Twitter, Facebook och säkert fler… (som jag inte kan namnet på). I början såg jag inte möjligheterna med sociala medierna (såg bara min klasskompis sockerkaka). Inte förrän jag läste in mig på arbetet kring Körslaget. Det är ett lysande exempel. Jag fick nästan tårar i ögonen när jag insåg vad man kan göra. Katrineholmarna samlades kring det ”lila laget”. Man diskuterade, hejade på sitt lag och man kände sig delaktig och stolt. Det var gemenskap och glädje. Och glädjen delades med andra vilket gjorde glädjen ännu större.

När jag väl insåg det här insåg jag också att detta kan man göra kring andra saker, både i stort och smått. Det här är något som vi på Informationskontoret ska fokusera på under kommande år. Vi har enats kring ett nytt arbetssätt. I allt vi gör ska vi ställa oss frågan ”hur kan vi engagera, involvera kommuninvånarna?”. Bara vår fantasi sätter gränserna.

Hur tänker du? Vad ser du för möjligheter att använda sociala medier för att engagera och involvera kommuninvånarna?

FOTO: Svensk Facebook, jag kunde inte låta bli

För en tid sedan verksamhetsplanerade personalkontoret inför 2012. Under dessa dagar diskuterade vi bland annat vårt syfte och för vem vi finns till för. Och det är alltid intressant att få vara delaktig i denna typ av dialog. Stolt, kan jag berätta att vi kom fram till att dem vi är till för är kommunmedborgaren som behöver kommunens tjänster. Precis som det står i vårt syfte. Men som medarbetare på ett personalkontor är ju det inte alltid självklart att det är kommunmedborgaren som vi finns till för. Vår primära målgrupp är ju chefer och medarbetare. I den gruppen som jag fick vara delaktig i dialogen, diskuterades flitigt att medarbetaren i kommunen gör skillnad för dem vi är till för. I våra olika professioner gör vi skillnad för Katrineholmaren.

Idag, den 8 december, startar kommunens kommunkoncernmässa, och pågår till den 9 december. Sedan har vi en julfest i dagarna två. På mässan kommer vi att presentera de olika verksamheterna. De verksamheterna som gör skillnad! Varmt välkomna till mässan!

I förra veckan hade jag ett samtal med kommunchef Mattias Jansson där han med glimten i ögat svarade mig: ”Allt handlar om relationsmarknadsföring, Maria ”

I helgen kom uttrycket tillbaka till mig och jag började fundera vad detta betyder för vår organisation och vårt sätt att arbeta framöver.  Det finns traditionellt mer skrivet om produktproducerande företag än om tjänsteproducerande organisationer.  Jag drog mig också till minnes från mina marknadsföringsstudier Philip Kotlers fyra P:n.  Pris, Produkt, Plats och Påverkan, där en kombination av dessa fyra kan skapa behov och intresse hos kunden.

 Men relationsmarknadsföring är mycket mer än så där relationen mellan säljare och köpare sätts i fokus och där det påverkar hur mycket du nätverkar och interagerar via tekniska lösningar. Målsättningen är att få lojalitet att fortsätta relationen då det är lättare att behålla en gammal kund än att värva en ny.  En längre relation kan också innebära att vi tillsammans får möjlighet att utveckla nya eller förbättrade produkter eller tjänster som redan finns. Spontant tänker jag på de två medarbetarna på Vård- och omsorgsförvaltningen som skapat uppfinningar för att underlätta för de brukare de arbetar för. Kudden som hindrar personer som sitter i rullstol att falla framåt och persiennknappen som enkelt låser persiennsnöret på rätt höjd. Det är verkligen omtanke och kreativitet! Har du nöjda kunder så genererar det nya kunder genom ”word of mouth” dvs rekommendationer.

Vad skulle då detta kunna innebära för Katrineholms kommun?

• Alla medarbetare som möter kunder, brukare, leverantörer, samarbetspartners med flera har en stor roll i hur vi som organisation uppfattas.  (Christian Grönroos sa redan 1996 att en bra kundrelation skapas av den personal, teknologi, kunskap och tid som finns i organisationen)
• Vilken service eller mervärde som kunden får T ex ”En väg in” för företagare att få stöd av kommunens företagslots med alla kontakter inom kommunen samt kunna nätverka för att kunna utveckla affärsidéer.
• Att utvecklad teknik t ex via sociala medier skapar mer och bättre möjlighet till interaktion. Tekniken erbjuder möjlighet att ställa frågor till dem vi är till för innan ett förslag arbetas fram för beslut.

 Jag googlade givetvis på ordet relationsmarknadsföring och UTubeklippet med Hans Bohlin är klockrent: ”När vi gör affärer så gör vi affärer på känsla och gör affärer med dem vi har förtroende för. Förtroende skapas av att vi har en relation. Relationen bygger på den kontakt och den tid vi tillbringar tillsammans”. http://www.youtube.com/watch?v=Srv1gxOgqi0

Hur skulle du vilja att Katrineholms kommun arbetade med relationsmarknadsföring i framtiden?

Webbtexter som inspirerade till min bloggtext: Relationsmarknadsföring av Björn Höglind där Grönroos m fl teoretiker finns med, CRM – Expowera, Sociala medier och relationsmarknadsföring av Erik Forsberg o Daniel Nüüd, Relationsmarknadsföring på Internet av Frederik von Delwig och Joakim Fischer.

I en diskussion med min arbetsgrupp så beskrev jag ledarskapet via en metafor.  Att ledaren är en trädgårdsmästare som ska skapa förutsättningar för sina medarbetare att växa, utvecklas och trivas. Att olika växter eller träd behöver finnas i sin rätta miljö med olika mycket ljus, vatten och näring.  En av mina medarbetare sa då spontant att hon inte ville sitta fast i en rabatt utan själv också ville vara trädgårdsmästare. Jag blev först förvånad över reaktionen men blev också glad över att få en annan persons synvinkel på hur en tanke kan uppfattas. 

När alla vi som arbetar på informationskontoret planerar verksamheten inför kommande år så är vi alla involverade i de långsiktiga målen och att fördela ansvarsområdena under året. Vi diskuterar vilka uppdrag som leder till att uppfylla fastställda mål och som för kommunens verksamhet framåt. Vi ser över vilka kompetenser som behövs för uppdragen och hur vi som grupp kompletterar varandra. Vi talar också om vilka personer i andra verksamheter eller i externa sammanhang vi bör samarbeta mer med för att arbeta effektivare och mer framgångsrikt.

Så jag funderar på att ändra i metaforen så att ledaren är en landskapsarkitekt som planerar de stora svepande dragen på längre sikt och att medarbetarna är trädgårdsmästare som ansvarar för växterna och träden inom sitt ansvarsområde. Växterna och träden blir då de olika uppdragen. 

Oavsett metafor tror jag på situationsanpassat ledarskap där uppdraget och medarbetaren styr vilket ledarskap jag väljer. I botten ligger kompetens och ömsesidigt förtroende.  I mitt ledarskap ska jag skapa förutsättningar för att gruppen ska prestera bra resultat och att vi har roligt under tiden.

Min vision för mitt ledarskap är att:

Verka för en kreativ och sund miljö där människors kraft och kunskap tas tillvara till nytta för verksamheten.

Känna samhörighet, ansvarstagande och vara del av något större.

Var på möte med representanter från Sörmlands regionförbund och ett antal informationschefer från de olika kommunerna i länet. Vi diskuterade bl a vad en ny strategi för Sörmland skulle innehålla, vilka utmaningar som finns och vad vi kan göra för att få hållbar regional tillväxt/utveckling.

Vi konstaterade då att regionfrågan i alla högsta grad påverkar hur strategin för Sörmland blir och att vi borde ha olika framtida scenarier beroende på regionindelningen där Sörmlands behov och önskemål finns tydligt utpekade. Eftersom kommunikationer och möjlighet till arbetstillfällen är så viktiga borde mycket planering utgå ifrån de reseströmmar som redan finns idag men också titta på möjliga reseflöden som skulle kunna skapas via infrastruktursatsningar.

Min personliga reflektion är att det känns som om denna mycket viktiga reform som innebär att Sveriges karta ritas om behandlas som en ickefråga bland media och Sveriges befolkning.

Enligt Slutbetänkande av Ansvarskommittén, SOU 2007:10 är dagens länsindelning dåligt avpassad för en effektiv regional utvecklingsplanering, och regionindelningen skiljer sig åt från sektor till sektor. Följden har blivit en fragmenterad tillväxt- och utvecklingspolitik samt en svag och svåröverskådligregional samhällsorganisation.

Den nya regionindelningen ska renodla länsstyrelsernas uppgifter till ett utvecklat myndighetsuppdrag med fokus på statlig samordning, tillsyn, tillstånd och annan rättstillämpning samt uppföljning, utvärdering och tvärsektoriell kunskapsbildning. Härigenom förtydligas rollerna, och grunden läggs för ett legitimt regionalt ledarskap, direkt demokratiskt förankrat i länet.

Men det vore icke troligt att förändringen stannar där, sjukvården kommer att påverkas beroende på hur stort upptagningsområdet är och vilka tjänster som erbjuds. Regionförbunden i Sverige blir färre och byter hemvist. Kommuner kanske slås samman att få stordriftsfördelar, t ex ingen kommun får ha mindre än 30 000 invånare. Det vore också intressant att ta del av hur regionförsöken i Skåne och Västra Götaland, där direktvalda regionparlament ersatt de tidigare landstingen, gått och vilka lärdomar som de involverade fått.

Oavsett hur indelningen blir i Sverige så är effekterna och konsekvenserna intressanta att följa. Var förs debatten i samhället?

Maria Magnusson